Vad händer om socialtjänsten överdriver riskbilden i sin utredning?

I ett LVU-ärende (Lagen om vård av unga) ska socialtjänsten presentera en saklig och balanserad utredning som bygger på fakta, inte tolkningar eller känslor. Tyvärr händer det ibland att riskbilden framställs som mer allvarlig än den egentligen är – till exempel genom ensidiga beskrivningar, antaganden eller ogrundade slutsatser.

Om socialtjänsten överdriver riskerna finns flera sätt för advokaten att agera:

1. Noggrann granskning av utredningen
   Advokaten går igenom allt material för att identifiera påståenden som saknar stöd, är lösryckta ur sitt sammanhang eller inte styrks av bevis.

2. Begära kompletteringar och rättelser
   Om socialtjänsten utelämnat viktig information – till exempel positiva uppgifter om föräldraförmåga eller barnets trivsel – kan advokaten begära att utredningen kompletteras eller rättas.

3. Framföra motbevisning i rätten
   Genom intyg, vittnesmål och dokumentation kan advokaten visa att verkligheten ser annorlunda ut än vad utredningen antyder.

4. Påvisa bristande objektivitet
   Domstolen förväntar sig att socialtjänsten arbetar neutralt. Om advokaten kan visa att utredningen är vinklad eller partisk, kan det minska dess bevisvärde i rättens bedömning.

Domstolen gör alltid en självständig prövning och är inte bunden av socialtjänstens uppfattning. En väl underbyggd motbevisning kan därför få avgörande betydelse för utgången i ett LVU-mål.

Sammanfattning:
Om socialtjänsten överdriver riskbilden i sin utredning kan advokaten granska, rätta och bemöta uppgifterna med fakta och bevis. Domstolen bedömer alltid trovärdigheten i materialet, och en skicklig advokat kan visa när riskerna inte står i proportion till verkligheten.