När går gränsen? Så avgörs det om ditt barn kan omhändertas med tvång

Att socialtjänsten omhändertar ett barn mot föräldrarnas vilja är ett av de mest ingripande besluten som kan fattas i ett rättssamhälle. Men när går egentligen gränsen för att ett barn kan tas från sina föräldrar med stöd av LVU – lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga?

I denna artikel går vi igenom vilka faktorer som spelar in, hur beslut fattas och vad du som förälder bör känna till om du riskerar att hamna i en LVU-process.

Vad krävs för ett tvångsomhändertagande enligt LVU?

För att ett barn ska kunna omhändertas enligt LVU krävs att barnet riskerar att fara illa på grund av någon av följande tre grunder:

1. Bristande hemförhållanden – till exempel vanvård, missbruk, våld i hemmet eller psykisk ohälsa hos föräldrarna.

2. Eget beteende – till exempel kriminalitet, missbruk, destruktivt självskadebeteende eller att barnet utsätter sig för allvarliga risker.

3. Frivillig vård fungerar inte – barnet eller föräldrarna motsätter sig insatser enligt socialtjänstlagen (SoL) och därför behövs tvångsåtgärder.

Ett LVU-beslut förutsätter alltså inte bara att barnet behöver skydd, utan också att det inte går att få till en frivillig lösning.

Vad räcker inte för ett LVU?

Det finns många missförstånd kring vad som ”räcker” för att ett barn ska omhändertas. Följande i sig utgör normalt sett inte tillräckliga skäl:

• Dålig ekonomi hos föräldrarna

• Enstaka konflikter i hemmet

• Att barnet inte trivs i skolan

• Att föräldrarna säger nej till vissa stödinsatser

Socialtjänsten måste kunna visa att barnets hälsa eller utveckling riskeras på ett allvarligt sätt. Det ska finnas dokumentation, vittnesmål eller annan bevisning – inte bara en oro eller misstanke.

Vad innebär ett omedelbart omhändertagande?

I akuta fall kan socialtjänsten besluta om ett omedelbart omhändertagande enligt LVU § 6. Det innebär att barnet tas från hemmet direkt, utan att föräldrarna hinner yttra sig eller att domstolen först prövar saken.

För att detta ska vara tillåtet krävs synnerliga skäl – till exempel konkret risk för våld, övergrepp eller att barnet snabbt kan komma att föras bort.

Vem bestämmer om LVU ska gälla?

Det är förvaltningsrätten som beslutar om tvångsvård enligt LVU efter att socialnämnden har ansökt om det. Socialtjänsten måste då visa upp en utredning som styrker att kriterierna är uppfyllda. Både föräldrar och barnet (om tillräckligt gammalt) får yttra sig och har rätt till ett offentligt biträde – en jurist som hjälper till att föra deras talan.

Vad kan du göra som förälder?

Om du får veta att socialtjänsten överväger att ansöka om LVU för ditt barn är det viktigt att:

• Ta kontakt med en advokat så tidigt som möjligt

• Samarbeta i utredningen, men utan att avsäga dig dina rättigheter

• Begära ut all dokumentation som socialtjänsten grundar sina påståenden på

• Förklara din situation tydligt och lämna bevis eller vittnen som talar för dig

Att agera snabbt och strukturerat kan i vissa fall förhindra att ett omhändertagande sker, eller öka dina chanser att få tillbaka barnet om det redan är omhändertaget.

Avslutande ord

LVU-processer är tunga, känsloladdade och juridiskt komplexa. Socialtjänsten har ett stort ansvar att skydda barn, men de måste också följa lagens krav. Därför är det viktigt att du som förälder vet vad som krävs – och vad som inte räcker – för att ditt barn ska kunna tas ifrån dig med tvång.

Har du frågor om LVU eller är mitt i en pågående process? Tveka inte att kontakta en erfaren advokat som kan hjälpa dig att ta tillvara dina rättigheter.