När socialtjänsten påstår att det finns omsorgsbrist i ett hem kan det leda till allvarliga konsekvenser, särskilt om ärendet rör tvångsvård enligt LVU (Lagen om vård av unga). En advokats uppgift är då att granska bevisningen, ifrågasätta slutsatser och visa en mer rättvisande bild av familjens situation.
En erfaren LVU-advokat arbetar metodiskt med att bemöta påståenden om omsorgsbrist genom flera steg:
-
Granskning av socialtjänstens underlag
Advokaten går igenom hela akten – journaler, anteckningar, skoluppgifter, läkarintyg – och letar efter felaktigheter, motsägelser eller antaganden som saknar grund. -
Begäran om kompletteringar eller utlämnade handlingar
Om socialtjänsten undanhållit information eller valt bort positiva uppgifter, kan advokaten kräva att hela materialet presenteras för domstolen. -
Egen bevisning
Advokaten kan lägga fram intyg, vittnesmål eller dokumentation som visar på god omsorg – till exempel skolnärvaro, läkarbesök, föräldramedverkan eller stabil boendesituation. -
Kritisera tolkningar, inte bara fakta
Ofta bygger utredningen på subjektiva tolkningar. En advokat kan visa att beteenden som tolkats negativt – till exempel stress, trötthet eller oro – i själva verket har andra förklaringar. -
Visa på förändringsförmåga
Domstolen väger in om föräldern har gjort förbättringar. En advokat kan visa dokumentation av pågående behandling, stödinsatser eller förändrade rutiner som minskar riskerna för barnet.
Sammanfattning:
En advokat kan ifrågasätta påståenden om omsorgsbrist genom att granska bevisningen, lägga fram motbevis och visa på förbättringar. Målet är att ge domstolen en nyanserad och korrekt bild av familjens situation, så att beslutet grundas på fakta – inte antaganden.
