I ett LVU-ärende (Lagen om vård av unga) kan vittnen spela en viktig roll för att styrka eller ifrågasätta socialtjänstens beskrivning av barnets situation. Vittnesmål används ofta för att ge domstolen en mer nyanserad bild av familjens vardag, föräldrarnas omsorgsförmåga och barnets mående.
Till skillnad från brottmål är LVU-processen inte lika formell när det gäller bevisning. Domstolen gör en fri bevisvärdering, vilket innebär att alla relevanta uppgifter – även från personer utan juridisk bakgrund – kan vägas in i bedömningen.
Vanliga typer av vittnen i LVU-mål är:
-
Lärare, skolpersonal eller förskolepersonal som kan beskriva barnets beteende, frånvaro eller trivsel.
-
Släktingar, vänner eller grannar som sett hur föräldern fungerar i vardagen.
-
Behandlare, kuratorer eller stödpersoner som haft regelbunden kontakt med familjen.
Advokaten avgör vilka vittnen som bör kallas beroende på vilken del av socialtjänstens påståenden som behöver bemötas. Ett trovärdigt vittne ska helst kunna ge konkreta observationer – inte bara uppfattningar eller rykten.
Domstolen värderar varje vittnesmål utifrån saklighet, närhet till situationen och trovärdighet. Det betyder att vittnen som sett eller upplevt saker direkt ofta väger tyngre än personer som bara återger vad någon annan berättat.
Sammanfattning:
Vittnen i LVU-processer används för att ge domstolen en tydligare bild av verkligheten bakom socialtjänstens utredning. Genom rätt val av vittnen kan advokaten visa att familjens situation är mer nyanserad än vad som framgår i akten – något som kan få avgörande betydelse för beslutet om vård.
