När socialtjänsten beslutar om en akut placering av ett barn enligt LVU (Lagen om vård av unga) sker det oftast genom ett omedelbart omhändertagande. Det betyder att socialnämnden bedömer att barnet inte kan vänta på ett domstolsbeslut, till exempel vid misstanke om våld, missbruk eller allvarlig omsorgsbrist.
En akut placering innebär dock inte att socialtjänsten kan agera utan rättslig kontroll. Tvärtom måste beslutet snabbt prövas av förvaltningsrätten, vanligtvis inom bara några dagar. Domstolen avgör då om det fanns tillräckliga skäl för det omedelbara omhändertagandet.
Advokatens roll är central i denna fas. Det offentliga biträdet kan:
-
Begära att domstolen häver omhändertagandet om underlaget är svagt,
-
Påpeka brister i socialtjänstens utredning eller dokumentation,
-
Och kräva att barnet eller föräldern hörs direkt om det är lämpligt.
Om domstolen godkänner det akuta beslutet fortsätter processen med en formell ansökan om LVU, där hela vårdfrågan prövas mer grundligt. Under tiden kan advokaten arbeta med egen bevisning, vittnesmål och intyg som stärker familjens sak.
Sammanfattning:
Akuta placeringar begränsar inte rätten till rättslig prövning – snarare tvärtom. Beslutet måste snabbt granskas av domstol, och advokaten har möjlighet att agera omedelbart för att skydda barnets och förälderns rättssäkerhet.
