Kan psykisk ohälsa vara skäl för att ett barn omhändertas med tvång? Vad gör socialtjänsten – och vad kan du själv göra som förälder? Här går vi igenom vad lagen säger, vilka riskfaktorer som bedöms och hur processen ser ut.
Kan psykisk ohälsa leda till LVU?
Ja – psykisk ohälsa hos en förälder, såsom depression, ångest, bipolär sjukdom eller psykoser, kan i vissa fall ligga till grund för ett omhändertagande enligt LVU (Lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga).
Men det är inte diagnosen i sig som avgör – utan hur tillståndet påverkar barnets omsorgssituation.
LVU blir aktuellt först om det finns en konkret påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas, och om frivilliga insatser enligt socialtjänstlagen inte är tillräckliga.
Exempel på riskfaktorer som kan leda till LVU
- Föräldern är så djupt deprimerad att hen inte orkar ta hand om barnet
- Barnet utsätts för otrygghet, känslomässig försummelse eller bristande tillsyn
- Det finns brister i omsorgen eller andra förhållanden i hemmet som innebär en påtaglig risk för att barnets hälsa eller utveckling skadas (enligt 2 § LVU).
Måste ett barn alltid omhändertas vid psykisk ohälsa?
Nej. En psykisk diagnos i sig är inte tillräcklig grund för LVU.
Socialtjänsten är skyldig att först försöka med frivilliga insatser, exempelvis:
- Stöd i hemmet
- Kontaktfamilj eller kontaktperson
- Föräldrastöd
- Samarbete med psykiatrin
LVU får endast användas om ingen annan lösning fungerar – det är en sista utväg.
Vad kan du som förälder göra för att undvika LVU?
Om du har psykisk ohälsa och vill visa att du kan ta hand om ditt barn, är det viktigt att:
- Vara öppen för frivilliga stödinsatser
- Ta emot behandling och följa medicinering vid behov
- Säkerställa att barnet får sina grundläggande behov tillgodosedda
- Samverka med socialtjänst, vårdgivare och andra myndigheter
Det handlar om att visa att du, trots dina svårigheter, kan ge barnet omsorg, trygghet och stabilitet.
